Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Min första termin i Salem House
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i io
tadt och Tufigay stultat ut ur rummet, kom mr.
Creakle bort till mig och sade, att om jag var känd
för att bitas, så var äfven han känd för att bitas.
Och så visade han mig rottingen och frågade mig,
hvad jag tänkte om en sådan tand. Var det en hvass
tand, hä? Var det en dubbeltand, hä? Var det en
huggtand, hä? Kunde den bitas? Kunde den det,
hä ? Hvarje fråga åtföljdes af ett hårdt rapp, som kom
mig att vrida mig af smärta så att jag, för att
begagna Steerforths uttryck, mycket snart fick
borgarrätt i Salem House och mycket snart blef bragt till
tårar.
Icke som ville jag påstå, att jag på något synnerligt
satt utmärktes framför andra, tvärtom blef det stora
flertalet af gossarna, synnerligast de mindre, föremål
för liknande uppmärksamhet, då mr. Creakle gjorde
sin rond genom skolsalen. Halfva läroanstalten
våndades och grät innan dagens arbete hade börjat, och
för att ej bli beskylld för öfverdrift aktar jag mig att
säga huru många, som våndades och gräto innan
dagens arbete var afslutadt.
Jag tror aldrig det funnits någon, som så njutit
af sitt yrke som mr. Creakle. Det var hans
förtjusning att piska pojkar, han njöt däraf som den
hungrige af att äta. Särskildt tror jag, att hvarje
knubbig gosse föreföll honom oemotståndlig. Saken
hade härvidlag någonting för honom så tjusande, att
han erfor en oro, som ej stillades, förrän han märkt
honom för dagen. Jag var själf knubbig och vet det
därför. Då jag nu tänker på honom, sjuder mitt
blod likväl af den opartiska harm jag skulle ha erfarit,
om jag känt till honom utan att personligen ha varit
i hans våld; det sjuder, ty jag vet, att han var en
brutal odåga, som ej hade mera rättighet att bekläda
en sådan förtroendepost än att vara öfverbefälhafvare
för flottan eller hären, och som sådan skulle han ha
gjort mycket mindre skada.
Hvilka eländiga små tillbedjare af en samvetslös
idol, hvilka fega stackare voro vi icke gent emot
honom. I sanning en dålig början på lifvet att så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
