Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Kretsen af mina bekantskaper vidgar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
att han upplyste mig om, att jag skulle finna hans
namn på den lilla portens högra hörn, strax ofvanför
öfre bommen, hvarpå jag inföll, »Traddles?» och han
svarade: »Densamme» och uppmanade mig att
redogöra för mig själf och de mina.
Det var tur för mig, att Traddles kom först. Han
fann så mycket nöje i mitt plakat, att han befriade
mig från såväl bekännelse som fördöljande och
presenterade mig för hvarenda gosse, stor, eller liten,
som anlände, med orden: »Se här! Är det inte
skojigt?» Lyckligtvis voro de flesta gossarna tämligen
nedslagna och bråkade inte så mycket med mig som
jag väntat. Visst var det några, som togo i ring och
dansade kring mig som indianer, och flertalet kunde
inte motstå frestelsen att låtsa att jag var en hund,
att klappa och stryka mig för att inte bli bitna, att
säga »kusch!» till mig och kalla mig »Tusse». Detta
var visserligen förargligt inför så många främmande
gossar, och det kostade mig nog några tårar, men på
det hela taget hade jag befarat någonting piycket
värre.
Formligen upptagen i skolan ansågs jag dock icke
vara förrän J. Steerforth anlände. Inför denne gosse,
som ansågs mycket kunnig, såg mycket bra ut och
var minst sex år äldre än jag, blef jag förd som inför
en magistratsperson. Under ett skjul på lekplanen
förhörde han mig angående omständigheterna, Bom
framkallat mitt straff, och fann för godt, att som sin
mening uttala, att det var »riktigt nedrigt», någonting
som fäste mig vid honom för beständigt.
»Hur mycket pengar har du, Copperfield ?»
frågade han och gick afsides med mig, sedan han
affär-dat min historia i nyss citerade ordalag.
Jag svarade, att jag hade sju shilling.
»Det är bäst du lämnar dem i förvar hos mig»,
sade han. »Du får det åtminstone gärna, om du så
vill. Vill du det inte, så slipper du.»
Jag skyndade att tillmötesgå hans vänliga
förslag, öppnade Peggottys börs och tömde den i hans
hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
