Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Jag skickas hemifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
hur mycket bör jag — var god och säg mig, hvad
kyparen skall ha», stammade jag och rodnade.
»Om jag inte hade familj, och om inte min familj
låg i kopporna», sade kyparen, »skulle jag inte .ta
så mycket som sex pence. Om jag inte måste försörja
en gammal mor och en förtjusande syster» — här
syntes kyparen mycket rörd — »skulle jag inte ta en
vitten. Om jag hade en god plats och blef väl
bemött där, skulle jag be er hålla till godo med en slant
i stället för att ta emot något af er. Men jag lefver
på afskräde — och sofver på kolhögen» — här brast
kyparen i tårar.
Jag fann honom mycket beklagansvärd och
insåg, att det varit simpelt och hårdhjärtadt att erbjuda
honom mindre än nio pence. Jag gaf honom därför
en blank shilling af mina tre. Han tog emot den
ödmjukt och vördnadsfullt och surrade strax därpå om
den på bordet för att pröfva, huruvida den var
äkta.
Det kändes litet obehagligt att, då jag hjälptes
upp till min plats på diligensens baksäte, komma under
fund med att jag ansågs utan hjälp ha förtärt hela
middagen. Jag upptäckte det på så sätt, att jag hörde frun
i visthusbodens fönster säga till konduktören: »Tag
vara på den där gossen, George, så att han inte
spricker!» och så såg jag hur hela den kvinnliga
betjäningen kom ut och grinade åt mig som åt ett riktigt
underdjur. Min olycklige vän kyparen hade nu
blifvit glad igen och tycktes inte besvärad af detta utan
deltog, äfven han, i den allmänna beundran. Om
jag hyst några tvifvel beträffande honom, hade de
kanske vaknat nu, men jag tror nästan, att tack vare
barnets enkla tillit och dess benägenhet att se upp till
äldre personer — egenskaper som de små icke i otid
borde utbyta mot en högre världslig vishet —
misstrodde jag honom inte mycket ens då.
Jag erkänner, att jag fann det litet hårdt, att utan
min förskyllan bli till ett ämne för skämt mellan
kusken och konduktören, som undrade om inte diligensen
skulle taga öfverbalansen för att jag satt på baksätet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
