- Project Runeberg -  David Copperfield /
73

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Jag faller i onåd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

/ J

handen, han höll mig med, och bet igenom den. Det
ilar i tänderna på mig än, när jag erinrar mig det.

Han slog mig då, som om han tänkt slå ihjäl
mig. Under allt det buller vi åstadkommo, Jiörde
jag dem springa upp och ned i trapporna och ropa
— jag hörde min mor ropa och Peggotty. Och
så gick han och stängde dörren i dubbellås efter sig;
och jag låg kvar på golfvet, feberhet, mörbultad och
söndersliten, rasande på mitt vanmäktiga sätt.

Hur väl minns jag icke, då jag sedan lugnat mig,
hvilken onaturlig tystnad, som tycktes råda i hela
huset. Hur väl minns jag icke, hur sedan svedan och
vreden något lagt sig, jag började känna mig
förskräckligt elak!

Länge satt jag och lyssnade, men intet ljud hördes.
Jag kraf lade mig upp från golfvet och såg på mig i
spegeln. Mitt ansikte var så svullet, rödt och fult,
att det nästan skrämde mig. Strimmorna efter
slagen voro ömma och stela och kommo mig att åter
gråta, när jag rörde mig; men hvad voro de mot
känslan af mitt fel. Jag försäkrar, att den tyngde
mitt bröst i högre grad än om jag varit den värsta
brottsling.

Det hade börjat bli mörkt, och jag hade stängt
fönstret — förut hade jag för det mesta legat med
hufvudet mot den låga fönsterplattan, ömsevis
gråtande, dåsande eller stirrande ut i rymden — då
nyckeln vreds om i låset och miss Murdstone kom in med
litet bröd, kött och mjölk. Hon ställde det på bordet
utan att säga ett ord och glodde hela tiden på mig
med exemplarisk fasthet. Och så gick hon och låste
väl till dörren efter sig.

i Långt sedan det blifvit mörkt satt jag och undrade,
om inte någon annan skulle komma. Då detta ej
längre föreföll troligt, klädde jag af mig och gick
till sängs, och så började jag undra, hvad de skulle
göra med mig. Hade jag gjort mig skyldig till en
verkligt brottslig handling ? Skulle jag bli häktad,
insatt i fängelse ? Var jag månne i fara för att bli hängd ?
( Aldrig glömmer jag uppvaknandet nästa morgon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free