- Project Runeberg -  David Copperfield /
8

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Jag kommer till världen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Betsey ej sade ett ord, brast min mor efter några
fåfänga försök att behärska sig i gråt.

»Se så, se så!» sade miss Betsey ifrigt. »Låt bli
det där, lugna er!»

Men min mor kunde inte det, utan fortfor att
gråta, tills hon gråtit ut.

»Tag af dig mössan, barn», sade miss Betsey,
»och låt mig se hur du ser ut.»

Min mor var så rädd för henne, att hon ej vågat
motsätta sig denna besynnerliga uppmaning äfven om
hon haft lust därtill. Hon gjorde därför som hon blef
tillsagd och gjorde det med så darrande händer, att
hennes hår, som var rikt och vackert, föll ned kring
ansiktet.

»Bevara mig väl!» utbrast miss Betsey. »Du är
ju en riktig barnunge!»

Det är nog troligt, att min mor såg ovanligt ung
ut för sina år; hon sänkte hufvudet, som om det
varit hennes fel, och sade med en snyftning, att hon
verkligen fruktade, att hon var en ganska barnslig
änka och skulle bli en barnslig mor, om hon fick
lefva. Under den korta paus som följde, hade hon
en förnimmelse af att miss Betsey med icke ovänlig
hand vidrörde hennes hår; men då hon såg på henne
i denna blyga förhoppning, fick hon se den värda
damen med något uppvikt klänningskjol, händerna
hvilande på ena knäet och fötterna stödda mot
sprak-gallret sitta och rynka pannan framför elden.

»Hvarför i all världen heter det Skatboet?»
frågade miss Betsey plötsligt.

»Menar ni huset?» frågade min mor.

»Ja, hvarför skulle det heta Skatboet? Matboet
hade väl låtit bättre, om någon af er haft litet
praktiskt förstånd.»

»Det var mr. Copperfield, som bestämde
namnet», svarade min mor. »Han tyckte om fåglarna
och fann det lämpligt.»

Aftonvinden ställde i detsamma till ett sådant
oväsen bland några gamla almar nere i trädgården, att
hvarken min mor eller miss Betsey kunde låta bli

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free