Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mag. Polych. Jag will intet annat hoppas. Men huru
kan Jungfru Appollonia så wist och så wäl wara underrättad om
den Gudinnans sinnelag, som jag tillbeder, och weta huru wida
hon kan wara mig gunstig, eller intet?
J. Appoll. Åh! Herr Magister, pass på, at förställa Er
längre, och lät oss nu mans låta bli, at tala till hwarannan med
förtäckta ord mera, för jag tror, at Er Gudinna och Herskarinna
lärer wara bäst belåten dermed, om I rent af kallen henne,
som hon heter. Ty när kiärleken kommer emellan 2 Personer
till den högd och mogenhet, som han bör wara, så behöfwer man
ju intet mera bruka några omswep, till at förklara honom.
M. Polych. För sig sielf. Jag wet sannerl. intet, hwad
hon will säga med alt detta, och jag tror at menniskian yrar.
J. Appoll. För sig sielf: Tänck huru den stackars karlen är
försynt och plågar sig, innan han kan fatta mod till at säga
rent ut, at han älskar mig. Om jag wore karl och intet hade
mera Courage, än denne, så skulle jag skämmas, och twy ware
hwar den karl, som är så rädder, at han ei törs säga för en flicka,
at han älskar henna. Detta säger hon med någon häftighet: Jag
kan intet beskrifwa, huru mycket sådan flathet förargar mig.
M. Polych. För sig sielf: Nei si, huru hon anfäcktar sig:
jag tycker, at yrslan tar alt mer och mer öfwerhanden hos henna,
och tror jag bäst wara, at jag ju förr ju häldre lagar mig
härifrån. Låssar wilja stiäla sig bort.
J. Appoll. Tager honom wid armen, leder honom tillbakars och
säger: hålla, hålla, Herr Magister Polychronius, haf intet så
brått om. Wet han wäl, at det aldeles intet skickar sig, till
at så wilja stiäla sig bort från folck, och i synnerhet ifrån en Person,
den man så högt älskar, som I mig.
M. Polych. För sig sielf: Hwad är det som den menniskian
säger? jag menar, at hon talar i nattmössan. Till henne: Men
hwarföre will hon intet, Jungfru Appollonia, låta mig gå min
wäg, och huru skal jag förstå det, at hon talar så mycket om älskas,
och om kiärlek, och menar hon kanskie at — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
