Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trulls. Åh! jo k. Jungfru Appollonia, jag har nu redan
sagdt, at jag älskar Ehr af alt mitt hierta.
J. Appoll. Hwad? huru sade du?
Trulls. At jag älskar Jungfrun.
J. Appoll. Och det understår du dig, som är så gemen
lymmell, at säga mig mitt i synen? Ja nog wiste jag det förut,
at din mening skulle så komma fram; men jag skal lära dig din
prackare, at wara så näswis, och om du intet straxt packar dig
fort, så skal skal jag rättnu wisa dig annat. Hon hotar Trulls, och han
löper sin wäg undan.
——————————————————————————
Scena 6.
Jungf. Appollonia ensamt.
Hi så måste ett Fruentimber weta, at bemöta sådana ohöflada
och odugeliga älskare. Doch med alt detta måste jag wäl
ändå, till at öka antalet, föra dessa begge också uppå min lista.
Hon tager upp sin Plån-bok, och skrifwer deri, och sedan hon räknat något öfwer,
säger hon: Jo, jo, här börjar redan bli en wacker hop, och
när ännu några komma till, som snart nog lärer skie, så har jag
intet mera rum för dem i min Plån-bok. Stackars folck! jag
beklagar deras olyckeliga öden rätt mycket, och giör det mig sannerl.
ondt för hwar den suck, jag pressat utur deras hiertan. Jag
skattar ett sådant Fruentimber, som naturen begåfwat med någon
lysande skiönhet och behagelighet, i wist mål mycket olyckeligare
än den, som ingen karl en gång wålar sig at se på, hwar om ingen
bättre kan döma, än den, som så wäl erfarit sådana saker,
som jag. Men hwad hielper det, en flicka bör ju ändå intet wara
mera än ens mans höfwa. Hwad mig angår, så har jag redan
fästat mitt sinne wid den, som jag ämnat till at ge mig åt. Det
må nu gå med de öfriga stackrarna huru det kan. Ty sanningen
at säga, så har ibland alla dem, som warit, och ännu äro mina
Tilbediare, ingen behagat mig mera, är wår Magister Polychronius,
och jag är en tocken fiålla, at jag i all min dar älskat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
