Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle vara förd väsentligen ansedd förgäfves». Därför utgaf han sin
vitterhetshistoria.
1819 hade han afvisats, då han skickade bidrag till den nya
tidskrift Svea, som föregående år börjat utkomma i Upsala — man
fruktade, att Hammarskölds medarbetarskap skulle afhålla andra t. ex.
Franzén att skicka bidrag. Han vore ju — det hjälpte icke — af den
allmänna meningen ansedd för att vara en dålig författare 1). Åt detta
missnöje med sina gamla stridskamrater gaf han äfven offentlighet i
slutorden till andra delen af Svenska vitterheten samt i en särskild
broschyr Stridsfrågan i vår litteratur framställd till hvarje bildad patriots
begrundning, båda af år 1819. Det rådde numera inom Nya skolans
leder en splittring i flerfaldiga individuella tendenser; man hade länge
fört en tiraljörstrid, det vore nu på tiden, att man lämnade ett par
af-görande hufvudbataljer. Samma år (1819) fick stockholmsafdelningen
af Nya skolan ett särskildt organ, Nya Extraposten, i hvilket enligt
Livijn ä) »die Afterphosphoristen und Polyfemisten» nedlade sina verk
och mödor; det blef dock af föga betydelse och upphörde redan i
början af år 1821.
Askelöf hade på senare tiden förlorat intresset för den egentliga
litteraturen, och Livijn uppträdde ganska tidigt som frondör mot
up-salaherrama, hvilka han för öfrigt aldrig kommit nära; de voro enligt
honom alltför estetiskt intresserade, man borde ingripa i det praktiska
lifvet.
Redan 1817 trodde sig Livijn hafva funnit, att det förestode en
schism inom de troendes församling, om han eljest rätt förstode tidens
tecken 3). Och sedan han från år 1816 fått sin verksamhet förlagd
till Stockholm, vaknade hans gamla lust att ingripa i litteraturens
utveckling. Egentligen en i estetiskt afseende mera receptivt än produktivt
begåfvad natur, besjälades han af en brinnande äregirighet; han ville
skaffa sig ett namn. Med synnerligen goda förutsättningar för polemisk
kritik hade han dock förut ej så som han velat kommit att taga del i
dagens litterära strider och ville nu söka taga skadan igen. Han ville
ha en stor slutkamp såsom pendant till den häftiga striden i början
och ansåg, att hvad som låge emellan dessa båda skeden vore tämligen
matt och utan större betydelse (Företalet till första Markallsnatten).
Dessutom ville han, att äfven politiken skulle sätta sin färg på polemiken.
Med detta senare var emellertid Hammarsköld icke belåten, och mot
slutet af år 1819 visade Nya Skolan en betänklig tendens att
sönderfalla i smärre grupper:
1. Palmblad med upsalakretsen, som ännu var öfvervägande rent
litterärt intresserad, men önskade stridens slut;
’) Palmblad till Hammarsköld 19 nov. 1819.
>) L. till Askelöf a, ’3 1820.
3) L. till Askelöf 28 aug. 1817.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
