Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
realistisk personifikation. Tag t. ex. n:o 5 bland de ofvan nämnda
konststyckena; taflan framställer en sommarmorgon.
»Nu går solen opp så klar, som då hon första gången stod bröllop
med jorden, håret är litet pudradt af hvita fladdrande skyar».
Ja, hans försök att ge alla naturting hvar sin röst och låta dem
tala onomatopoetiskt, en sträfvan efter åskådlighet, som sedan gick till
öfverdrift och på 1830-talet förlöjligades af Runeberg, spåras äfven
redan här.
Hur fantastiskt-grotesk hans framställning redan nu — möjligen
under inverkan från Tieck — kan vara, visar följande ur ett prosaskämt.
»Tyskberga gudinna framkommer mellan träden i hagen åkande
i en stor förläggareslef; spännet utgöres af två ekorrar, med två
gräshoppor till spannridare. Bak stå två sommarfåglar som lakejer och
hålla sina vingar såsom parasoller öfver den sjungande gudinnan.
»Blixt och kyss och bäfvande omarmning»: förläggareslefven förvandlar
sig till en bål, ekorrarne blifva citroner, gudinnan sockret, gräshopporna
kärnor, och det hela slutar med ett hejsjudundrande kalas».
Huru allvaret i Dahlgrens lyrik undantränges från sin
härskareställning af skämtet — därpå ger oss dikten Fråga och svar ett slående
exempel.
En flicka frågar sin mamma, hvarför hennes läppar blifvit så runda
och röda — själf tror hon i sin oskuld, att hon fått dem att hugsvala
hjärtats brand med. Men modren ber henne hålla munnen. Gråtande
går flickan till skogen och speglar sig i en källa. En yngling kommer
den vägen gångandes och ställer sig bakom henne. Hon ser hans bild
I vattnet och böjer sig ned för att kyssa den; vid det hon därpå
vänder sig om, ser hon den sköna ynglingen lefvande framför sig —
allt mycket romantiskt ljufligt berättadt i. samma ton ungefär som i
Björkens visa af Topelius. Nu vankas det kyssar! Triumferande
omtalar flickan vid sin hemkomst den nya konst hon lärt och modern
utropar i sin förskräckelse: Så för fan! ett i hennes mun onekligen
något egendomligt svar.
En skämtsam ramslinga kring en sentimental målning! Motsatsen
mellan diktens båda moment framhålles äfven genom olika form.
Den skälmskt erotiska ton Dahlgren här anslår förebådar 1820-talets
’visdikt: Zephyr och den gungande flickan, Flickan och kärleksguden o. a.
• *
Fosforismens diktning kom öfvervägande’ att utgöras af lyrik;
visserligen ville man gärna försöka sig i poesiens »högre objektiva
arter», och Atterbom fick ofta klandrande af Hammarsköld höra, att
lian borde gripa sig an med något stort, hvilket ju först på allvar skedde på
1820-talet, men de alster, som af skolans andra medlemmar nu frambragtes,
blefvo föga märkliga. Man ville gärna skapa en modern komedi —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
