- Project Runeberg -  Carl Fredrik Dahlgren, hans lif och diktning.En litteraturhistorisk studie /
130

(1903) [MARC] [MARC] [MARC] Author: Knut Fredlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nu nalkas nattens hvila.

Ack! lifvets stunder ila
och åren äfven så.

Gud! om snart döden nalkas,
låt i det hopp mig svalkas,
jag till dig hän får gå —

Till dessa sköna salar,
där Du så härligt talar
bland klara stjärneljus,
där tusen änglar blicka
och mig sin hälsning skicka
med aftonvindens sus.

Besläktad med denna dikt är Jordens bön, som dock rör sig i
mera rent romantiska idékretsar och äfven är mindre lyckad i formellt
afseende. Jorden eller om man hellre vill naturen har engång haft en
oskuldstid äfven hon, en lycklig barndomstid, som slöt med
människans fall.

Vid solens uppgång beder hon och alla väsen på densamma en
stilla bön till himlen, när sofen sjunker, ligger naturen i tyst åskådning
af Gud: i hvarje sus klingar sakta ett amen, en suck mot fästet. Och
Gud bönhör den bedjande: han öppnar sina salar för det troende
sinnet och hans änglar bringa frid och fröjd till de stilla hemmen. Ljufva
minnen smeka jordens kind,

och som ett barn då känner sig naturen,
på Herrans milda kärleksarmar buren *).

Vi hafva äfven en liten grupp visor, i hvilka intryck från
Bell-man redan visa sig. En sådan är Djurgården, som besjunger våren,
kärleken och vinet, med ett ord stundens glada oreflekterade njutning
och så till vida står den franzénska visan nära, ehuru fri från hvarje
moraliserande anstrykning. Tiden ilar så hastigt; låt oss därföre njuta den,
men i det gröna! det är temat.

Nu är grönska, nu är vår,
tusen fåglar höras sjunga.

Västan fläktar, trasten slår,
granars spiror sakta gunga.

Allt vill tala till vår blick:

Dansa, älska, njut och drick!

’) Motivet Jordens bön är vanligt i romantikens dikt. Vi finna det
exempelvis i Geijers Nattvandraren och Majbetraktelser III.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:06:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dahlgrencf/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free