Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då natten flyr, förbytas de iiljelika stjärnorna till en ros, som
rodnar i morgongryningen, hälsad af fåglames glada sång, och kröner
himlens kung, då han i all sin härlighet tågar fram på horisonten.
Dock när som kungen sänker
mot västern spännets lopp,
då rosen åter blänker
i ungdomsrodnad opp.
Men när som månen glittrar
fram öfver skogens stig,
i liljor åter splittrar
den underrosen sig.
Och hjärtat uppåt blickar
och andas hvilans tröst,
och drottningsliljan skickar
sin frid i hvarje bröst. —
Så ömsevis de komma
omväxlande hvar dag
ur samma sköt och blomma
med skiftande behag.
Det hela är ju ett klumpigt försök i romantiskt-mytiskt
naturskildrande stil, ett barn af en malplacerad sinnrikhet, så sökt och
fram-pressadt som gärna tänkas kan. Det är en målning af dagens stunder
i en sammanträngd lyriskt berättande form. Hvilken kontrast mellan
denna och Oxenstjärnas rent episka dikt!
Af intresse är särskildt soluppgångsskildringen, som trots sin
allmänt typiska karaktär lokaliseras till Mälaren, hvilket pekar hän mot
Mollbergs epistlar. Påpekas bör äfven den ganska vackra natt- och
fridstämningen.
Himlakropparna liknas vid blommor, en yttring af romantikens
blomsterdyrkan; vi införas i flera af Dahlgrens dikter i denna himmelska
blomsterfamilj.
Dessa naturallegorier äro mycket enformiga och lida samt och
synnerligen af mycken torka i fantasien. Det hade behöfts en
österländskt färgskimrande fantasi för att ge lifvets kött och blod åt dessa
skolastiska tankeskelett. Själfva allegoriens uttydning framställes hos
Dahlgren stundom synnerligen trivialt.
1 ännu högre grad en lärodikt än de två föregående är Den
underbara synen, ett försök att i poetisk skrud kläda den schellingska
naturfilosofien. Det är sannerligen ingen njutning att läsa en dikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
