Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I hvar gestalt en egen känsla lågar,
• hvar planta har sitt lefvande begär 1);
när natten kommer
»vecklar själen sig ur dufnad knopp
och strömmar opp
i dofter till de goda makters säten ä).
Och för Oehlenschläger är naturens växlande lefnadssaga i de
olika årstidernas åldrar en allegori af Jesu lif 3); ty ur den religiösa
synpunkten måste naturen betraktas, det är en romantikens
fundamentalsats. Naturen vore »genombruten af samma gudom, som inom
oss vill och tänker, förbytt till en lefvande kropp» 4).
Denna naturåskådning är mäkta subjektiv, människan nyskapar så
att säga hvarje dag den yttre världen åt sig, och detta ej blott i sin
fantasi, utan hon ingriper rent af i natursammanhanget, ty en magi vore
möjlig i och genom kärleken, som verkar magiskt (Novalis). Allt i
naturen var ensartadt, det ena gick öfver i det andra; det var romantikern
som läraren i Novalis Die Lehrlinge zu Sais: Bald waren ihm die Steme
Menschen, bald die Menschen Sterne, die Steine Thiere, die Wolken
Pflanzen.
Naturen var stadd i en oupphörlig utveckling. Liksom man hade
fått blick för det filosofiska sammanhanget i historien,
utvecklingssyn-punkten, så blef äfven förhållandet i naturuppfattningen: i Schellings
naturfilosofi är utvecklingstanken dominerande och Novalis är den poetiske
representanten för denna. Äfven här visar sig tidens hänsynslösa,
fantastiska men samtidigt systematiskt tillvägagående konstruktion.
Mönstren för lärodikten voro nu ej längre franska eller engelska
utan, jämte de tyska nyromantici, Schiller, men framför allt Lucretius
och enkannerligen Dante, i hvars Commedia divina den afslöjat sin
egentligen romantiska natur 6).
Tanken att skrifva en stor lärodikt öfver naturen sysselsatte många
moderna andar, exempelvis Goethe och Schelling; äfven här i Sverige
sökte man göra sitt bästa: Hedbom sammansmidde sin Naturen och
Atterbom skildrade i Diokles och Heliodora 6) i en inskjuten kosmogoni
världsaltets ursprung. Känslan hade spirat upp i blommorna, begäret
tagit gestalt i djuren och viljan i människan, och kärleken förenade till
en ren ackord tonerna från de båda strängarna på skapelsens luta: det
till man förädlade djuret och den till kvinna förskönade blomman — •)
‘) Atterboms Tillägnan.
*) Atterboms Nattviolen.
’) Jesu Christi gentagne Liv i den aarlige Natur 1805.
*) Fragment af Elgström och Atterbom Fosforos 1811, s. 373.
*) Atterboms anmälan af Hammarskölds öfversättning af Ast Poesiens
historia Fosforos 1810, s. 181.
•) Fosforos 1812: Lj. S. V. H. IV s. 463-4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
