Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tårfullt och förvirradt vände jag mitt öga
bort, dit lunden förestafvar
Cyntia, där jag henne fordom fann.
Där som inga stormars klagan höras
eller hafvets skumma vågor väcka
fågelns ro på lindens stam.
Där på luftens vingar ständigt föras
mina toner, hvilka kanske räcka
aldrig mer till hennes öra fram.
O, I älskansvärda ställen, där hon ömmade mot min varma låga
och brann af kärlek i dygdigt svärmeri, förlåten min klagan och sucken
med mig, ber skalden.
Vid den bäck, som flyter utför dalen
och jag yngling första lönen rönte
af min alltid trogna Cyntias mund,
o, om du nu delte med mig kvalen
och min ungdoms morgon nu förskönte!
Men när kommer denna stund?
Sjungen, skogens sångare, hon länder
åter hem till forna rena nöjen
från de gyllne städers glans.
Lika god och huld hon återvänder.
Plocken glädjens genier, lekar, löjen,
blommor till min Cyntias krans!
Skogar, uti genljud Cyntia bryten!
Hon nu med sin lätta fot i edra marker
sippan trycker uti dalens sköt.
Bäckar, vid dess ankomst stilla flyten!
Tystna storm, som härjat dessa parker
och som trädens kronor bröt!
O, om Cyntia icke återvänder
hit med sina älskansvärda dygder,
där hon nött sin ungdoms vår,
skola ständigt dessa ljufva länder
nakna stå och landtmans mörka bygder,
om min Cyntia hit ej återgår 1).
’) Poemet Ur i sin helhet tryckt i Små vitterhetsförsök s. 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
