Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dom t. o. m. att roa sig med dans i sin egen höga närvaro, hvilket
nöje vanligen gick för sig i den stora farstun; men var nådernas
lynne för dagen särskildt utmärkt, kunde det äfven någon gång hända,
att den rymliga salen uppläts för detta ändamål. Deras
kammarjungfrur gjorde vid sådana tillfällen en stor figur och det var ingen liten
ära att blifva uppbjuden af dem. För öfrigt var respekten för
herrskapet synnerligen stor. Om någon af dem befann sig på borggården,
fick ingen, ej ens den gråhårige inspektorn — väl Dahlgrens egen far —
inträda på densamma utan att först aftaga hatten; med blottadt hufvud
måste man nalkas dem, om man hade något ärende.
Folket utmärkte sig för sina enkla seder, sitt redliga lynne och
sin fromma vandel. Det var vackert, starkt och arbetsamt; flere af
un-derhafvandena på stället uppnådde en hög ålder. Stöld, bedrägeri och
andra olater voro då okända, försäkrar Dahlgren x). Alla lefde som i
•-en enda familj, tarfligt under hela året med undantag af julen, då
lekar, danstillställningar och kalaser räckte hvarandra handen; en glad
tid, då, såsom Dahlgren senare sjunger:
Bonden till julottan körer
och hvarken mer ser eller hörer
men stjälper på stock och på sten, ‘
ser pastorn på middagen hos sig
och drager om kvällen så mosig
sin spader vid eldbrasans sken -).
Den gamle komministern, som om vintern uppträdde på
predikstolen iklädd vargskinnspäls och räfmuddar, gjorde hvarje år sitt
julkalas, där man dansade tappert om och i brist på sängrum låg på
julhalm öfver natten. Då gick öl i silfverkanna eller bägare flitigt
omkring och borden dignade under fisk, orre och tjäder.
Tron på gastar, bergtroll och skogsrån var allmän. Antagligen
hafva väl äfven i denna trakt liksom öfverallt annorstädes på Sveriges
landsbygd vid denna tid visor om dessa hemlighetsfulla naturväsen
ännu lefvat på folkets läppar 3). Dahlgren nämner dock ingenting
härom. Visorna på modet voro däremot: På lifvets mödosamma stråt,
Vår värd och vår värd samt åtskilliga af Bellman. Som bekant har
denne utöfvat ett mycket starkt inflytande pådDahlgrens senare diktning,
och det kan ju därföre hafva sitt intresse att lägga märke till, att han
redan som gosse hört den store dityrambikems visor sjungas.
Om föräldrahemmet skrifver han:
»Hvem ilar ej med klappande hjärta till sitt barndomshem! Vi
ila från höjd till höjd, från dal till dal, från lund till lund och vi tyc-
’) Äfven för Hedborn synes lifvet under hans barndomsår såsom den
gyllene ålderns i förhållande till samtiden. O. a. a. s. 21.
’) Sång i Ostgöta Gille den 28 nov. 1829. Poetisk sångkalender 1836.
’) Jfr Hedborns sjitlf biografi och Afzelius Minnen, Stockholm 1901.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
