- Project Runeberg -  Dagsländor. Anteckningar under vistandet i England och Frankrike åren 1818-1832 /
356

(1846) [MARC] Author: Johan Peter Wåhlin - Tema: France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

356

- 1808 -

till en annan del af staden. Mitt fall var nu brådstörtande.
Såsom något bekant med tapetsering fick jag tillfälligtvis
arbete vid linredningen af Br]unsw ig-teatern. Min
förtjenst var obetydlig, men jag fann på medel att döfva
hungern for att nästan hvarenda afton dränka uti rusets yrsel
känslan utaf mitt elände."

"Teatern^blef omsider öppnad , ehuru det inre arbetet
ej ännu var fullkomligt färdigt Jag var närvarande vid den
olyckliga repetitionen den 24 februari. Som jag gick öfver
scenen hejdades jag af rösten af en ny aktris. En af de
andra arbetarne underrättade mig att det var fru B. Fra! fnit
hon var gift! Jag glömde i detta ögonblick min belägenhet,
min klädsel, hvad tid och ställe af mig fordrade, och rusade
som en vanvetting fram för att af hennes egen mun höra
bekräftelsen eller förnekandet deraf. Denna rörelse räddade
mitt lif. I samma ögonblick hördes ett ljud, som ej kan
beskrifvas genom brakande, dånande, eller något annat härmande
ord i språket Det var ej högt, ej gällt, ej djupt, ej ihåligt.
Jag kan endast utmärka det genom ett förliknande med det
sträfva, skärande, döfva, plötsliga bullret af en grafsten, när
den skall lyftas från sin sandiga, klibbiga bädd, vid ljudet utaf
domsbasunen. En af aktörerne störtade ut genom en
sidodörr. De andra stannade midt i ordet. Handen , som var
upplyft i mimisk passion, sänktes ej. Alla hejdades liksom af
samma drift. Det var en förfärlig paus af två eller tre
sekunder. Några, som hade mer själsnärvaro, lyftade ögonen
mot taket, men de öfrige voro orörlige äfven i sina blickar,
och stodo förstummade som ett galleri af bilder. Jag raglade
tillbaka, och hade nära fallit i en afgrund, bildad genom
stycken utaf taket som nedstörtat der jag stod blott en minut förut
Vid den enda förskräckta blick jag hade tid att kasta
omkring mig såg jag allt bestänkt med blod , och den person
med hvilken jag nyss talat var ej igenkännlig såsom menniska.
Dagsljuset var i ögonblicket utstängdt; stycke efter stycke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:06:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dagslandor/0368.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free