Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 1888 -
245
Orkestern böljade nu en bullrande symfoni utaf
dementi, och under hans eget anförande, utan tvifvel i det hopp
att genom instrumenterne tysta larmet. Förgäfves 1 det blef
tie gånger värre. John Bull har goda lungor, och ger icke
gerna med sig. Man öfverröstade orgel, kontrabasar,
trombo-ner, kenthorn, pukor och trumpeter. Aldrig har jag hört en
sådan symfoni. De spelande kunde ej höra sig sjelfva, och
efter några takter måste de upphöra. C le men ti bugade sig,
och lemnade orkestern. Man gjorde ett nytt försök, som
aflopp lika fruktlöst. En kuliss blef nu framförd, hvarpå man
med stora bokstäfver skrifvit: "Madame Catalani är
efterskickad." Denna underrättelse mottogs med höga bifallsrop.
Orkestern ville bölja, men galleriet reste sig i massa, och
skrek af alla krafter "bort, bort, Catalani först; ingen
musik förrän hon kommer." Larmet fortfor tilldess en tafla
uppsattes, med påskrift: "Madame Catalani kommer."
Ändteligen framträdde hon, ledd af direktörerne, under blandade
uttryck af bifall och missnöje. Gaphalsarne hade nu lika
mycket besvär att tysta hvarandra, som förut orkestern. "Tyst,
tyst," — "hör honom", — "ordning", — "vräk ufen", —
"kasta ner’en," — "ordning, tystnad," ropade de om
hvarandra. Omsider fick direktören ljud. Han beklagade att
madame Catalani blifvit samma dag illamående, och det så
sent, att det varit omöjligt att underrätta publiken derom; att
hon lemnat sjuksängen, men hoppades att man, under sådane
omständigheter, ville förskona henne ifrån att sjunga. Detta
framkallade höga handklappningar ifrån logerne och amfiteatern;
men galleriet var härmed icke tillfredsstäldt. Man hörde
derifrån: "O du satans italiano som narrat oss;" — "det der
är godt och väl, signor Benetti, men hvem återger oss
våra penningar?" — Non piü complementi, addio,
sig-nore impostore." Sedan lugnet blifvit återstäldt kom den
lilla hvitlockige Cl em en ti fram, och koncerten fortgick sedan
utan afbrott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
