Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
- 1820 -
STRAFFAD GRYMHET.
För omkring 40 Sr tillbaka tingades en ung skälhund i
Cleve-Bay i Irland, hvilken blef uppfödd hos ett herrskap hvars
egendom låg tätt vid hafvet. Skälen växte, blef mycket tam,
och höll sig till invånarne i huset. Han var menlös till sitt
lynne, lekte med barnen, kom då man kallade på honom, med
ett ord, han var trogen som en hund och lekfull som en
kattunge. Skälen gick dagligen ut att fiska, försåg sig sjelf, och
hade ofta hem en laxöring eller butta för sin herres bord.
Om sommaren var hans nöje att ligga i solskenet, och om
vintern framför elden, eller, när det tilläts, att krypa in i ugnen.
I fyra år hade skälen varit en allmän älskling uti huset,
då olyckligtvis en sjukdom utbröt bland boskapen. En klok
gumma blef rådfrågad, som inbillade den lättrogne ägaren att
dödligheten ibland kreaturen härledde sig derutaf att han hade
ett orent djur i huset, nemligen den stackars skälen. Denne,
sade hon, måste genast bort; eljest kunde hon ingenting
uträtta. Den vidskeplige mannen biföll, skälen sattes i en båt,
och kastades i sjön långt på andra sidan C lare-ön. Båten
återkom, husfolket gick till sängs, men morgonen derefter
fanns skälen makligt sofvande i ugnen. Det stackars djuret,
som kommit under natten åter till sitt kära hem, hade krupit
genom fönstret, och intagit sitt förra älsklingsställe.
Dagen efter sjuknade åter ett kreatur, och den förmenta
orsaken måste utan all försköning bort. En Galway-fiskare,
som skulle fara hem från Westport, lofvade att taga skälen
med sig och att ej kasta honom uti sjön förrän han kommit flere
mil på andra sidan Innes-Boffin. Detta skedde. Ett dygn
förflöt; men aftonen derefter, då pigan skulle fästa elden, hörde
hon något som skrapade på dörren. Den öppnades, och in
spasserade åter skälen. Trött utaf sin långa resa, betygade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
