Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fortsättning av resan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
289
nifest, att de sekteriska skulle få bygga sig bönehus och
samlingslokaler. Vår värd och den lilla församlingen beslöto att
bygga en stuga, och för att ej störas eller störa förlade de den
inne i en trädgård. Den skulle vara deras samlingslokal. När
stugan var färdig, inlade de en böneskrift till myndigheterna,
att den skulle få användas till samlingslokal. Svaret kom i form
av en order på två veckors fängelse för vår värd, emedan han
byggt stugan, innan rättighet därtill var sökt. Stugan måste
rivas. Vår värd begärde att få använda den till visthusbod
eller badhus — nej, den skulle rivas, men samtidigt erhöll han
rätt att bygga en stor samlingslokal utefter byns största gata.
I densamma predikade vi nu. De förståndiga domarna
resonerade som så: »Hava de lokalen i trädgården, smyga våra
rättrogna dit i hemlighet, därför bör den stugan rivas och
salen byggas vid gatan». Vilka som nu voro nöjda med utgången,
det var helt naturligt de evangeliska, ty de hade fått mer, än de
begärt eller tänkt.
Klädedräkt och seder äro i dessa delar av Ryssland
utomordentligt enkla. Så kommo alla ogifta kvinnor och flickor
till vår sammankomst i den mest primitiva dräkt, man kan
tänka sig — den bestod av ett hemvävt linne. Några hade
dessutom ett stycke buldan om benen och näverskor på
fötterna. De gifta kvinnorna ha dessutom en kjol. För främlingen
såg detta egendomligt ut, men för dem själva var det naturligt.
Många av dessa naturbarn kunna yvas lika mycket över ett
par nya näverskor som en västerlandets modedrottning yves
över en pärlsmyckad dräkt.
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
