Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillfälliga erfarenheter under en resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
siffrorna under hälften, ty de voro omåttligt högt tilltagna.
Slutligen kommo vi till en punkt i räkenskaperna: »Guds
moder 1,000 rubel.» Juden såg på menoniten och denne på
mig. »Jag tycker en sådan bild kunde målas för 10 rubel»,
sade jag. Juden mumlade: »Jag vill ej ge något för den»,
och menoniten sade: »Jag vet inte, huru mycket den är
värd.» Ingen av oss tre ville ha något med helgonbilden att
skaffa. Vi avslutade allt det övriga arbetet men läto de
rätttrogna själva värdera »sin Gud». De slogos nu emellertid
med häpnad över, att de satt oss, kättare, att värdera »sina
gudar». Hela kommittén samlades därför i kyrksalen för att
värdera Guds moder. Många olika omdömen fälldes nu om
bilden, de flesta tyckte den var vacker. Slutligen framträdde
en professor och replikerade: »Den är alldeles utmärkt, en
äkta rysk typ!»
»Åhå», sade juden, »hon borde väl ändock vara lik ,en
judinna, ty Maria var väl av vårt folk!»
De rättrogna funno situationen mindre trevlig och gjorde
ett hastigt slut på frågan, i det värdet av den värderade bilden
fick kvarstå — tusen rubel.
* *
I staden Cherson hade en eldsvåda rasat. Ämbetsmännen
hade icke de i lag bestämda vattendammarna fyllda, varför
förödelsen blev stor. Den förbittrade folkhopen gjorde
upplopp och togo både guvernören och polisen i upptuktelse.
En hel del av de oroliga elementen blevo emellertid straffade,
men på samma gång blevo även många tjänstemän avsatta.
Vid denna tid var folkets fanatism mot stundisterna
uppjagad till det yttersta, det behövdes blott en tändande gnista
för att upprorslågan skulle blossa. En släkting till en av
stundisterna dog. Pravoslavniprästen och biskopen nekade att
begrava den döde. Hopen stod färdig till överfall, blott
stundisterna visade sig med liket. Nu måste guvernören ingripa
och med polismakt skingra skaran, vilket skedde med blanka
vapen. Under polisens skydd begravdes därefter den döde.
Det strängaste straff, guvernören kunde utfärda, lovades den,
som vågade röra en stundist. Var det nu välvilja mot våra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
