Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett minne från Svenska Missionsförbundets konferensen 1886
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett minne från Svenska Missionsförbundets
konferens 1886.
Missionsförbundets konferens 1886 fattade ett beslut, som
särskilt fäste sig i mitt minne. Under början av nämnda år
hade Hammarstedt och Karlsson i Arkangelsk i norra Ryssland
fängslats och därifrån med fångskjuts transporterats till Moskva.
Genom svenska beskickningens energiska åtgärder återfingo
de dock friheten och erhöllo tillåtelse att resa hem. Dessa
båda bröder hade likt David och Jonatan älskat varandra och
delat sorg och glädje. Nu stodo de båda, som varit värdiga att
gå i fängelse för Kristi evanglii skull, åter ibland oss. Konferensen
skulle nu anvisa dem ett nytt arbetsfält. De förklarade
sig helst önska arbeta tillsammans, men av lätt förstådda skäl
sade de sig vara nöjda, även om konferensen beslutade
annorlunda. Höijer och jag framhöllo åter, vad redan några år
förut skrivits till kommittéen, nämligen att bröder, som
sympatiserade, ej borde åtskiljas. Det hjälpte dock ej.
Man betraktade de båda bröderna; man hörde sig för
angående deras hälsotillstånd; man ansåg, att Hammarstedt, som
var så frisk och stark, skulle gå till Kongo, Karlsson däremot,
som ansågs svagare, skulle gå till Alaska. Detta blev också
konferensens beslut. Således tog man Hammarstedt från en
plats nära norra polarcirkeln och sände honom rakt ned till
ekvatorn. När klubban föll till tecken, att frågan var avgjord,
vände Höijer sig till mig och sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
