Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En orolig tid, av Josef Ekstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
beslutit taga våra liv. Och att det även skulle lyckas dem, om
Gud ej genom ett under räddade oss, därpå tvivlade vi ej ett
ögonblick, då vi sågo den skara människor, som på en liten
stund samlades och började förfölja oss.
Vi sprungo, så fort vi kunde, men Wirén hade svårt för att
komma fort undan, ty han hade haft feber i flera månader och
var fördenskull matt. Jag var därför till en början framför
och hade ingen annan tanke än att rädda mig själv. Men så
hörde jag honom ropa på mig, och då jag vände mig om, såg
Soldater
jag, att han var blodig i ansiktet. Jag stannade då och lät
honom komma förbi samt hotade förföljarne med min bössa,
vilket hade till följd, att de strax hejdade sig.
När de första skotten började smälla, kastade de flesta av
våra bärare ifrån sig allt vad de hade. Jag bar själv min hagel-
bössa men hade endast tre patroner, laddade med små hagel.
Till försvar var den av föga värde, men de svarta voro ändå
rädda för den, och var gång jag siktade på dem, kastade de sig
i gräset. Detta gjorde, att jag kunde uppehålla dem så, att Wirén
kom undan ett stycke, och sedan jag sprungit fatt honom, upp-
repade jag samma manöver. De sköto på mig skott på skott,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
