Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
»Ja,» svarade William lika likgiltigt och
frånvarande som hon hade talat. Och därpå
— i det han tvärt vände sig till henne — sade
han hastigt, med en viss hårdhet:
»I går afgjorde kongressen saken om armén.
Det är i ordning.»
Marion stannade midt på vägen ocli såg
upp. Hon drog den tunna sidenduken så hårdt
mellan händerna, att det hördes att den brast.
»Och du?»
»Jag reser förstås, så fort jag kan komma
åstad,» svarade ban hastigt — utan vidare
förberedelse.
Marion förtfor att gå framåt bredvid honom.
Hon sade ingenting och han kunde icke se
hennes ansikte.
De kommo förbi en öppen plats i parken
— daggen låg ännu ymnigt kvar på gräset, som
i den tidiga morgonen var nästan blått.
»Låt oss hvila litet,» mumlade Marion
sakta. Hennes röst lät främmande — bäfvande
och klanglös.
»Här är vått på marken,» svarade William.
Han böjde sig mekaniskt ned och kände med
handen.
Marion skakade blott på hufvudet och
satte sig tungt ned på de daggiga tufvorna. Han
stod midtför henne i en besynnerligt tafatt,
rådvill och hjälplös ställning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
