Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
»Är det din exercis du menar?» frågade
Evert ironiskt.
»Det också,» svarade William torrt. Men
han blef röd ända upp i pannan och hans blick
mötte trotsigt, nästan hätskt broderns.
Sedan William kommit hem hade han slutit
sig till den lilla skara unga män, som på John
Cadwalladers initiativ hvar dag samlades i
dennes gamla gård och öfvade sig att exercera. De
hade redan vunnit en viss namnkunnighet under
namn af »De gröna» eller »Silkesstrumporna»,
såsom tarfligare lottade patrioter och medlemmar
af andra skytteföreningar hånande kallade detta
»Cadwalladers fria kompani». Att Marion hade
reda på hans aftal med bröderna Cadwallader,
visste ju William, men han hade icke tänkt
sig att hon talat därom med Evert.
Den kloka Sarah Wathier försökte
emellertid tala förnuft med unga fru Marion.
»Jag tycker, att du borde följa med,» sade
hon säfligt på det lugnt öfverlägsna och
bestämda sätt, som alltid var så svårt att motstå.
»Du vet ju, hur mycket din man kommer att
sakna dig ...»
Hon satt storväxt och ståtlig ute på trappan
i kvällningen och hade tagit sin hatt af för
aftonbrisen. På hennes bruna, glatta hår bet
nästan icke puder — i en bred valk stod det
rakt upp öfver det mörka men klara ansiktet.
Bägge de stora kraftiga händerna hvilade ofvan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
