Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
För mig, om man nu skall övergå till
personligheter, är »staden»... Ja, ibland kan det
måhända vara oförsiktigt att röja en dylik
hemlighet? Nämner man »staden» vid namn, kunna
andra komma och säga: »A, det är ju min stad,
där upphävde jag mitt första skrik!» eller: »På
de gatorna gick jag och drog med min första
bedårande flamma!» Inte sant? Men gäller ens
hemliga kärlek Stockholm, ligger det ju i själva
tingens väsen, att inan måste dela den med
tutti quanti. Med både de många och »de få»!
Vilka de särskilt utvalda äro, får man en
dokumenterad kunskap om i Oscar Levertins bägge
essayer, vilka på ett så briljant sätt införa en
i kännedomen om kulten av huvudstadens minnen
och naturskönhet: »Stockholmsnaturen i svensk
dikt» och »Stockholm i den svenska konsten».
Betecknande nog synes så gott som samtliga
Stockholmstillbedjares — diktarnas och
konstnärernas såväl som gemene mans — förälskelse
fästa sig mera vid stadens naturliga skönhet än
vid dess minnen. Är det inte för resten alltid
utmärkande för sann och stark erotisk känsla, att
den ägnar mer uppmärksamhet och glöd åt de
levande fysiska företräden den förmår upptäcka
hos sitt föremål än åt dess »förflutna»? När den
höjer sig till verklig rymd och storhet, förstår
den dock kanske också att med en öm och mild
pietet älska detta förflutna i det den älskar; och
om stockholmarnas kärlek till sin stad
genomgående nått en dylik lyftning och omfattning,
skulle väl mycket där ha sett annorlunda ut,
långt mera förnämt och aristokratiskt, och
skyddande händer ha avvärjt mycken vandalisk för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
