Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
sin hand över gummans mun. — Gå till fönstret
och berätta, vad du ser!
Gumman vaggade småmuttrande till fönstret
och tittade ut.
— Nå? kom det från spegeln, där Stella
ordnade sitt hår. Ser du något?
Den gamla kom tillbaka. Hennes ögon glänste,
och munnen var sammansnörpt som över en stor
hemlighet.
Stella skrattade. — Jo, jo, vad såg du? Du
tiger. Där håller hans ekipage, inte sant? Och
kusken i det vita livrét och silverknapparna med
kronor sitter styv och rak på kuskbocken. Inte
sant, lilla gumma?
Marga nickade alltjämt med munnen hopknipen
som en penningpung.
— Och sedan; det är mera. Flickan log nu,
så att de små förtrollande groparna i hennes
kinder blevo synliga. — Det är mera! Bredvid
vagnen står han själv, lika styv och rak som
kusken, och väntar. Så har han väntat förgäves
i många kvällar. Men i kväll...
Hon lät den röda sidenklänningen glida ner
över huvudet och släppte på samma gång
gaskjolen i golvet, där den blev liggande om hennes
fötter som ett vitt, mjukt moln.
— ... i kväll kommer jag.
Hon hoppade ur kjolen och dansade runt på
sina små vita fötter. Gumman stod och såg på
henne i häpen beundran.
— Nå, grälmamma lilla, mina svarta
silkesstrumpor, du vet, dem med den röda silkesrankan
på var sida om vristen. Och så mockaskorna. I
kväll är jag hennes nåd grevinnan de Porcia, av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
