Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
uttrycket var hans lilla hustrubarn ? Det var så
mycket, som syntes honom främmande i hennes ansikte.
Var det ändå möjligt att denna händelse skakat
hennes liv så, kunnat så helt förändra henne?
Voro kvinnorna sådana?
Han steg upp och gick ut ur rummet.
Och hans hustru slog upp sina ögon och satt
en stund stilla och såg rätt framför sig med
händerna i skötet. Det var, som om hon haft en
förnimmelse av att han, trots allt, känt något
mjukt och varmt.
Dagarna förflöto. De två gingo förbi varandra i
rummen som två främmande människor. Ibland
möttes deras ögon, men strax sågo de då åt sidan.
Mannen kunde icke fatta något beslut. Han
borde skicka bort henne. Han borde behandla
henne, som en förorättad man behandlar en
skamlös och otrogen hustru; men när han såg
hennes ansikte, uppsteg det ett tvivel inom
honom, att man på henne, hans lilla hustru, skulle
kunna använda så stränga ord. Hade icke hela
hennes uppfostran lett henne till detta felsteg?
Hade icke alla lekt med henne, som om hon
varit en docka? Hade han icke gjort det själv?
Ingen hade någonsin lärt henne, vilket ansvar det
är att leva. Ingen hade lärt henne att undvika
eller trotsa farorna. Hade han icke själv plockat
undan alla stenar från hennes väg och till
yttermera visso burit henne på sina händer?
Han sade sig, att han var svag och onaturlig,
som icke bröt med henne! Men i nästa stund
kunde det fara genom honom en isande känsla:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
