Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
det solljusa leendet är sig inte lik. Vad kan ha
hänt henne?
Mannen mitt emot har blott en tanke. Den mal
och mal i hans huvud, oavlåtligt: »En dag. En
enda dag. Vår dag.» Och nu är den förstörd,
förstörd av den där lille trinde herrn med de runda
blå ögonen, de rundaste han någonsin sett.
Samtalet börjar gå trögt.
— Vad skola vi nu göra? säger den unge
mannen och ser på den unga flickan.
Hon erfar en obetvinglig lust att fly från dem
båda och gömma sig i ett mörkt avsides skrymsle.
Hon reser sig häftigt. Violbuketten faller ned
pa bordet. Hon tar långsamt upp den och fäster
den åter i kappan, i det hon ser in i spegeln
mittemot. I glaset möter hon en sekund den unge
mannens blick. Det är en ångest i den, som gör
henne förskräckt.
— Så gå vi då, säger hon.
De båda männen följa henne ut.
»Jag kan inte, jag kan inte», tänker hon och
ser ett ögonblick nedåt gatan.
Då får hon en idé.
— Jag måste gå i butiker, säger hon till den
medelålders och ler flyktigt mot honom. Det är
väl bäst vi gå åt var sitt håll. Jag tar tåget hem
i eftermiddag.
Hon säger farväl till dem bägge. De båda
männen stå kvar och se henne gå nedför den
solvita gatan. Därpå promenera de sakta bort
tillsammans i motsatt riktning.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
