Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
BARN BIBLIOTEK ET SAGA
lyssnade med välbehag till hans röst. På det
saltet tillbragte han den andra, den tredje och den
fjärde dagen, varunder den sjukes tillstånd
växlade mellan svag förbättring och plötslig
försämring. Gossen var så upptagen av sina sysslor, att
han knappast förtärde annat än litet ost och
bröd, som barmhärtighetssystern lämnade honom
ett par gånger om dagen, och nästan ingenting
såg av vad som tilldrog sig omkring honom,
varken de döende sjuka, systrarnas oförmodade
besök om natten, de besökandes gråt och
förtvivlan, då de gingo sin väg utan hopp, eller
andra smärtsamma och dystra scener, som
förekomma på ett sjukhus och som under andra
omständigheter skulle gjort ett djupt intryck på
honom.
Timmar och dagar gingo, och han satt
alltjämt hos sin pappa, påpasslig, omtänksam,
darrande vid varje hans suck eller blick, ständigt
vacklande mellan ett hopp, som livade hans själ,
och en misströstan, som isade hans hjärta.
Den femte dagen blev den sjuke hastigt sämre.
Läkaren skakade på huvudet, som om han
ville säga, att allt var slut, och gossen sjönk ned
på sin stol och brast i gråt. Men det var en sak,
som tröstade honom. Fastän den sjuke blev
sämre, tycktes det sonen som om fadern långsamt
återfick sitt medvetande. Han betraktade gossen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
