Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
BARNBIBLIOTEKET 8 AG A
Den gamle stannade och tycktes bli vemodigt
stämd.
— Det där gör mig ledsen, käre herr Bottini,
sade han. Att höra gossrösterna från skolan och
inte vara med längre, att tänka på, att en annan
är där i mitt ställe! I sextio år har jag hört den
där musiken och vant mig därvid. Nu är jag utan
familj. Jag har inte längre några barn.
— Jo, sade min far och fortsatte att gå, ni har
ännu många barn kringspridda i världen, och de
minnas er, liksom jag ständigt har kommit ihåg er.
— Nej, nej, svarade läraren, jag har inte längre
någon skola, jag har inte mera några barn. Och
utan barn kan jag inte leva längre. Min timme är
snart slagen.
— Säg inte så, och tänk inte så, sade min far
allvarligt. Ni har i alla fall uträttat så mycket
gott. Ni har använt ert liv på ett så ädelt sätt.
Den gamle läraren lutade ett ögonblick sitt vita
huvud mot min fars axel och tryckte min hand.
Vi voro vid stationen, och tåget stod färdigt
att gå.
— Farväl! sade min far.
— Farväl och tack, svarade läraren och tog
min fars hand mellan sina båda darrande händer
och tryckte den mot sitt hjärta.
Min far sköt in mig i kupén, och då han själv
steg upp, tog han lärarens enkla käpp ifrån ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
