Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIN FARS LÄRARE
175
Jag tackar er så mycket. Jag har inte sett någon
av mina lärjungar på länge, och jag är rädd, att
ni är den siste.
— Säg inte så, utbrast min far. Ni är ännu
kry och blomstrande. Så får ni inte säga.
— Å nej, svarade läraren, ser ni, hur jag
darrar?
Han visade sina händer.
— Det är ett dåligt tecken. Det började för
tre år sedan, då jag ännu hade skolan. I början
fäste jag mig inte vid det, jag trodde, att det skulle
gå över. Men i stället tog det till. Så kom en
dag, då jag inte längre kunde skriva. Å, den
dagen, då jag för första gången satte en
bläckplump i en av mina lärjungars skrivbok, det var
ett riktigt slag för mig. Jag hankade mig fram
ännu en liten tid, men så gick det inte längre.
Efter sextio års tjänstetid måste jag säga farväl
till min skola, till lärjungarna och arbetet. Det
var hårt, käre herre, mycket hårt. Den sista
gången jag hade lektion, följde de mig allesamman
hem och firade mig, men jag var ledsen, jag
förstod, att mitt liv var slut. Året förut hade jag
förlorat min hustru och min ende son. Jag har
nu bara två brorssöner kvar; de äro bönder. Nu
lever jag på en liten pension på några hundra
lire. Jag kan inte längre göra något, och jag
tycker, att dagarna aldrig ta slut. Min enda syssel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
