Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I GYMNASTIKEN
167
— Om det hade varit jag och min mor hade
sett på, vad hon då skulle ha våndats, stackars
mamma.
Och när jag tänkte detta, gjorde det mig så
ont om Nelli, att jag skulle ha givit vad som helst
för att obemärkt kunna skjuta på honom
underifrån, så att han hade kommit upp.
Garrone, Derossi och Coretti ropade under
tiden till honom:
— Seså, Nelli, ett tag till, hugg i bara!
Och Nelli gjorde ännu en våldsam
ansträngning, gav ifrån sig ett kvidande läte och var nu
bara ett par handsbredder från tvärbjälken.
— Bravo! ropade de andra. Ett tag till!
Och nu lyckades verkligen Nelli hugga tag i
tvärbjälken. Alla klappade händerna.
— Bravo! sade läraren. Men nu är det nog.
Kom ner!
Men Nelli ville högst upp som de andra, och
efter ytterligare ansträngningar lyckades han få
upp armbågarna på tvärbjälken, sedan knäna,
så fötterna, och slutligen stod han där kapprak
och såg på oss flämtande och småleende. Vi
klappade åter händerna, och nu såg han ner på
gatan. Jag vände mig åt samma håll, och
mellan buskarna utmed trädgårdsstaketet såg jag
hans mor gå av och an på trottoaren utan att
våga titta upp.
Nelli klättrade ner, och alla berömde honom;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
