Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra serien - Doktorns hemlighetsfulla beskyddare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var så sällan Holmes gjorde ett sådant förslag och jag
hade för tillfället fått alldeles nog av vårt lilla vardagsrum,
så att jag med nöje gick in på hans förslag. Under tre
timmar strövade vi omkring tillsammans och studerade det
alltjämt växlande livet på Fleet Street och Strand. Holmes’
karaktäristiska konversation, hans skarpa iakttagelse av
detaljerna och skarpa förmåga att draga slutsatser av vad han såg,
roade och fängslade mig. Klockan var tio, innan vi voro
framme vid Bakerstreet igen. En kupé väntade utanför vår
port.
»Hm! En läkare, kan jag se», sade Holmes. »Han har inte
praktiserat länge men har redan haft rätt mycket att göra.
Han har kommit för att rådfråga oss, skulle jag tro. Det var
tur att vi kommo hem så snart.»
Jag var tillräckligt förtrogen med Holmes’ metoder för att
kunna följa hans resonemang och förstå, att beskaffenheten
av de medicinska instrumenten i korgen, som hängde i
lampskenet inne i kupén, hade givit honom de upplysningar han
behövde till den snabba slutledningen. Ljuset i fönstret till
vårt vardagsrum visade att detta sena besök verkligen gällde
oss. En smula nyfiken att få veta, vad det var, som kunnat
skicka en ämbetsbroder vid denna tid på dagen till oss, följde
jag Holmes in i vårt sanktum.
En blek man med smalt ansikte och gulröda polisonger steg
upp från en stol framför brasan, då vi kommo in. Hans ålder
kunde icke gärna vara mer än ett par och trettio år, men hans
avtärda ansikte och sjukliga hy skvallrade om ett liv, som
hade utsugit hans krafter och berövat honom hans ungdom.
Hans sätt var nervöst och försagt, som är vanligt hos
känsliga personer, och den smala vita hand han lade på
kaminkransen, då han steg upp, var snarare en konstnärs än en
läkares. Hans klädsel var enkel och allvarlig och bestod av svart
bonjour och mörka benkläder med en liten anstrykning till
gladare färg på halsduken.
»God afton, doktor!» sade Holmes muntert. »Det gläder
mig att ni endast behövt vänta några minuter.»
»Ni har således talat med min kusk?»
»Nej, ljuset där på bordet säger mig det. Var god och
sitt ned igen och låt mig veta, på vad sätt jag kan vara till
tjänst.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
