Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra serien - Det gula ansiktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en frimodig, öppen natur, och jag kände en rysning över att
nu se henne smyga sig in i sitt eget rum och rygga tillbaka och
skrika till, då hennes egen man tilltalade henne.
’Är du vaken, Jack?’ utropade hon med ett nervöst skratt.
’Jag har alltid inbillat mig, att ingenting kunde väcka dig,
när du sov som bäst.’
’Var har du varit?’ frågade jag nu litet strängare.
’Jag undrar inte på att du är förvånad’, sade hon, och jag
kunde se hennes fingrar darra, då hon knäppte upp kappan.
’Jag kan inte påminna mig ha gjort något dylikt i hela mitt
liv. Saken var den, att jag höll på att alldeles kvävas och
längtade efter litet frisk luft; jag tror sannerligen att jag
skulle ha svimmat, om jag inte gått ut. Jag stod utanför porten
några minuter och känner mig nu fullkomligt kry igen.’
Under hela tiden hon berättade denna historia, såg hon inte
åt mig en enda gång, och hennes röst var sig alldeles olik. Jag
insåg tydligt, att hon inte talade sanning. Jag svarade inte
utan vände mig mot väggen, djupt bedrövad och uppfylld av
tusen giftiga tvivel och misstankar. Vad var det min hustru
dolde för mig? Var hade hon varit under denna nattliga
utflykt? Jag kände, att jag inte skulle få frid, förrän jag visste
det, och likväl drog jag mig för att fråga henne igen, sedan
hon en gång sagt mig en osanning. Jag låg hela den
återstående delen av natten och kastade mig oroligt, utan att
kunna sova, och gjorde ihop den ena teorien osannolikare än
den andra.
Jag skulle egentligen ha farit in till City dagen därpå, men
jag kände mig alltför upprörd att kunna tänka på affärer.
Min hustru föreföll lika upprörd som jag, och jag kunde se på
de små frågande blickar hon kastade på mig att hon förstod,
att jag misstrodde henne, och att hon inte visste, vad hon
skulle ta sig till. Vi utbytte knappast ett ord under frukosten,
och jag gick, genast vi stigit upp från bordet, ut på en
promenad för att övertänka saken i den friska morgonluften.
Jag gick så långt som till Kristallpalatset och promenerade
omkring där en timmes tid, och klockan ett var jag tillbaka i
Norbury. Jag kom att ta vägen förbi den lilla villan, och jag
stannade ett ögonblick och betraktade fönstren för att se, om
jag kunde uppfånga en skymt av det besynnerliga ansiktet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
