Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra serien - Beryllkronan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
’Var har pappa lagt den?’ frågade Arthur.
’I min chiffonjé.’
’Då hoppas jag, att ingen bryter sig in i huset i natt’, sade
han.
’Den är inlåst’, svarade jag.
’Å, vilken gammal nyckel som helst passar till den där
chiffonjén. Jag minns, att när jag var pojke, öppnade jag den
flera gånger med nyckeln till skåpet i skrubben.’
Han talade ofta så där tanklöst, och jag fäste mig inte
vidare vid vad han sade. Han följde mig emellertid denna afton
till mitt rum med mycket allvarlig uppsyn.
’Säg, pappa’, sade han med nedslagen blick, ’kan jag få
tvåhundra pund?’
’Nej, det kan du inte’, svarade jag skarpt, ’jag har redan
visat mig alldeles för frikostig mot dig i penningväg.’
’Ja, du har varit mycket snäll mot mig’, sade han, ’men jag
måste ha dessa pengar, eljest kan jag aldrig mer visa mig i
klubben.’
’Ja, det vore en utomordentligt god sak’, inföll jag.
’Men du vill väl inte, att jag skall lämna den som en
vanärad man. Jag skulle inte kunna bära den skammen, jag
måste ha pengar på något sätt, och vill inte du ge mig dem,
måste jag försöka på annat håll.’
Jag var verkligen mycket ond på honom, ty det var tredje
gången på en månad, som han bad om pengar.
’Nej, du får inte en penny av mig!’ utropade jag, varpå han
gjorde en bugning och lämnade mig utan ett ord vidare.
Då han gått, låste jag upp chiffonjén och övertygade mig
om att klenoden var i gott förvar och låste därpå väl in den
igen. Sedan gick jag ned för att göra en rond kring huset och
se till, att allt var i god ordning, fönster och dörrar stängda,
något som jag i vanliga fall låter Mary göra, men som jag
denna afton ansåg rådligast att själv ombesörja. Då jag kom
ned, såg jag Mary stå vid sidofönstret i hallen, som hon
stängde, då jag kom.
’Säg, pappa’, sade hon och såg, som jag tyckte, en smula
orolig ut, ’har du givit Lucy tillåtelse att gå ut i afton?’
’Nej, visst inte.’
’Hon kom just nu in bakvägen. Jag förmodar att hon endast
varit ute vid trädgårdsgrinden för att träffa någon, men det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
