- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
228

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - Lorden och hans rika amerikanska brud

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Hon gick in i matsalen.»

»Vid er arm?»

»Nej, ensam. Hon var mycket självständig i sådana småsaker.
Då vi suttit till bords tio minuter eller så omkring, reste
hon sig hastigt med några ursäktande ord och lämnade
rummet. Hon kom aldrig tillbaka.»

»Men denna kammarjungfru Alice har ju, om jag inte
misstar mig, intygat att lady St. Simon gick in till sig, tog en
regnkappa över bruddräkten och en hatt och gick ut.»

»Alldeles. Man såg henne sedan gående i Hyde Park
tillsammans med Flora Millar, en kvinna som nu är häktad och
som förut samma dag hade ställt till ett störande uppträde i
mr Dorans hus.»

»Ja visst. Jag skulle gärna vilje veta litet om denna unga
dam och ert förhållande till henne.»

Lord St. Simon ryckte på axlarna och höjde på ögonbrynen.

»Vi ha stått på vänskaplig fot några år — ja, jag kan säga
på mycket vänskaplig fot. Hon var förut anställd vid
Allegroteatern. Jag har inte behandlat henne på något oädelt sätt
eller visat mig njugg mot henne, tvärtom, så att hon har inte
några skäl att klaga på mig; men ni vet, hurudana kvinnorna
äro, mr Holmes. Flora var en vacker och näpen liten varelse,
men förskräckligt häftig, och mycket fäst vid mig. Hon skrev
hotfulla, otäcka brev till mig, då hon fick veta, att jag ämnade
gifta mig, och för att säga sanningen så var orsaken, varför
jag ville ha bröllopet firat i all stillhet, min fruktan att hon
skulle ställa till skandal i kyrkan. Hon kom till mr Dorans hus
strax efter vår återkomst från kyrkan och försökte tränga sig
in och begagnade därvid de avskyvärdaste uttryck om min
hustru och till och med hotade henne; men som jag förutsett
att detta möjligen kunde inträffa, hade jag givit tjänstfolket
mina instruktioner, och hon blev snart bortkörd. Hon blev
lugn igen, då hon märkte, att det inte tjänade till något att
ställa till spektakel.»

»Hörde er hustru allt detta?»

»Nej, gudskelov, det gjorde hon inte.»

»Och man såg henne sedan i sällskap med just denna
kvinna?»

»Ja, och det är just vad mr Lestrade, detektiven, anser så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:54:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dacholmes/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free