Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - Den avhuggna tummen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag var häftigt skakad, men oskadd efter mitt fall och steg
genast upp och rusade bort bland buskarna så fort jag kunde,
ty jag insåg, att jag långtifrån var utom all fara ännu. Plötsligt
kände jag mig yr och illamående under det jag sprang,
och då jag såg ned på min hand, som pulserade häftigt,
märkte jag först att min tumme var avhuggen och att blodet
strömmade ur såret. Jag försökte att knyta näsduken kring
handen, men det började att susa för öronen och jag föll
avsvimmad bland rosenbuskarna.
Jag vet inte, hur länge jag låg sanslös, men det måste ha
varit ganska länge, ty månen hade gått ned och det hade
börjat dagas, då jag återkom till medvetande. Mina kläder voro
fuktiga av dagg och rockärmen genomdränkt av blodet från
mitt sår. Smärtan påminde mig ögonblickligen om alla
detaljerna av mitt nattliga äventyr, och jag sprang upp med en
känsla av att jag ännu knappast var säker för mina förföljare.
Men till min förvåning fann jag, då jag såg mig omkring,
varken hus eller trädgård. Jag hade legat i ett hörn av häcken
alldeles intill stora landsvägen, och ett litet stycke längre ned
såg jag en lång byggnad, som, då jag kom närmare, visade sig
vara samma järnvägsstation, till vilken jag anlänt aftonen
förut. Hade det inte varit för det ohyggliga såret på min hand,
kunde allt, som tilldragit sig under dessa fruktansvärda timmar,
mycket väl ha varit endast en otäck dröm.
Halvt bedövad gick jag in på stationen och frågade, om
något morgontåg snart skulle avgå till Reading; om en timme,
svarade man mig. Jag fann samma stationskarl, som jag hade
sett aftonen förut, och frågade honom, om han hört omtalas en
överste Lysander Stark däri trakten. Nej, det hade han inte,
namnet var honom fullkomligt obekant. Hade han observerat
vagnen, som väntade på mig aftonen förut? Nej, det hade han
inte. Fanns det någon polisstation i närheten? Det fanns en
omkring en halv mil därifrån.
Som det var för långt för mig att gå, matt och illamående
som jag kände mig, beslöt jag att vänta med att underrätta
polisen, tills jag kommit tillbaka till London. Klockan var
något över sex på morgonen, då jag anlände, och jag gick genast
att få mitt sår förbundet, och sedan var doktorn nog vänlig att
erbjuda sig att följa mig hit. Nu, mr Holmes, anförtror jag
saken i era händer och lovar att blint följa era råd.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
