Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - Den avhuggna tummen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans isterhaka, och som han presenterade som mr Ferguson.
’Det här är min sekreterare och disponent’, sade översten.
— ’Men jag tyckte att jag stängde den här dörren nyss — nu
har ni varit utsatt för drag.’
’Tvärtom’, sade jag ’jag öppnade själv dörren, det kändes
väl varmt härinne.’
Han kastade en av sina misstänksamma blickar på mig.
’Det är kanske så gott att vi genast ta itu med arbetet’, sade
han. ’Mr Ferguson och jag ska visa er maskinen, om ni är god
och följer med oss.’
’Det är väl så gott att jag tar hatten på mig.’
’Nej, för all del, det behövs inte, det är här i huset.’
’Vad för slag! Gräver ni upp valklera inne i huset?’
’Nej, nej, vi endast pressa den här. Men bry er inte om den
saken nu, allt vad vi önska av er är att ni ska undersöka
maskinen och låta oss veta, vari felet består.’
Vi gingo tillsammans uppför trappan, först översten med
lampan, så den tjocka sekreteraren och sist jag. Det var ett
gammalt hus med en hel labyrint av korridorer, gångar, smala
vindeltrappor och små låga dörrar, vars trösklar voro urhålkade
av de generationer människor, som trampat dem. Det
fanns i denna övre våning inga mattor och ingen tillstymmelse
till möbler, rappningen hade här och där fallit av väggarna
och fukten trängde igenom och bildade gröna, otäcka fläckar.
Jag försökte att se obesvärad ut, men jag hade inte glömt
damens varning, ehuru jag inte följt den, och jag höll ett skarpt
öga på mina båda följeslagare. Ferguson syntes vara en trumpen
person, men av de få ord han yttrade hörde jag åtminstone,
att han var en landsman till mig.
Översten stannade slutligen framför en låg dörr, som han
öppnade. Innanför var ett litet fyrkantigt rum, som knappast
hade utrymme för oss alla tre på en gång. Ferguson stannade
utanför och översten förde in mig.
’Vi äro nu i själva verket inuti den hydrauliska pressen, och
det skulle vara högst obehagligt för oss, om någon nu satte den
i gång. Taket i det här lilla rummet utgöres i verkligheten av
den nedgående pistongen, och den faller ned med många tons
kraft på detta metallgolv. Det finns små sidovattenpelare
utanför, som mottaga kraften, fortplanta och mångfaldiga den
på det sätt, som är er väl bekant. Maskinen går rätt bra, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
