Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - Den försvunna brudgummen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig tillbaka i stolen och satt med ett uttryck av oändlig
dåsighet och blåste upp väldiga blå rökringar.
»Den där flickan var en riktigt intressant studie», sade han,
»Jag fann henne själv intressantare än hennes lilla problem,
som inom parentes sagt är tämligen utnött. Du finner liknande
fall, om du slår upp mitt register, i Andover 1877, och något
liknande hände i Haag förra året. Men hur gammal än idén
är, fanns det en eller två detaljer, som voro nya för mig. Men
flickan själv var ytterst instruktiv.»
»Du tycks ha sett en hel del hos henne, som var alldeles
osynligt för mig», anmärkte jag.
»Inte osynligt, Watson, men förbisett. Du visste inte var
du skulle se, och på så sätt gick du miste om allt, som var av
vikt. Jag kan aldrig få dig att förstå, hur viktigt ärmarnas
utseende är, vilka vinkar man kan få av en persons tumnagel
och vilka viktiga saker en granskning av skobanden kan leda
till. Nå-å, vilka slutsatser drog du av denna kvinnas utseende.
Beskriv vad du iakttog hos henne.»
»På huvudet hade hon en grå, bredbrättig stråhatt med
eldröd plym. Hennes jacka var svart med svarta pärlbroderier
och en bård av små svarta gagatornament. Klänningen var
brun till färgen, något mörkare än kaffebrunt, och var prydd
med röd plysch kring hals och ärmar. Hennes handskar voro
gråaktiga, och hon hade nött hål på högra pekfingret. Hennes
skor betraktade jag inte. Hon hade små runda guldörhängen
och gjorde på det hela intrycket av att vara välbärgad på ett
något simpelt, självbehagligt och ogenerat sätt.»
Sherlock Holmes klappade sakta händerna och småskrattade.
»Sannerligen, Watson, har du inte gjort rent förvånande
framsteg! Du har lyckats riktigt bra. Visserligen har du
förbisett allt av vikt, men du har hittat på den riktiga metoden och
du har ett snabbt öga för färgen. Lita aldrig på allmänna
intryck, min gosse, utan koncentrera din uppmärksamhet på
detaljerna. Min första blick gäller alltid en kvinnas ärmar. På
en man är det kanske bäst att först betrakta byxknäna. Som
du såg, hade denna flicka plysch på ärmarna, som är ett
ytterst lämpligt material för att visa alla märken. Den dubbla
linjen något ovanför handleden, där maskinskrivaren pressar
armen mot bordet, var alldeles utmärkt tydlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
