Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - De rödhårigas förening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ansikte, det var hans knän jag ville se. Du såg nog själv, hur
nötta, nedskrynklade och smutsiga de voro, de buro vittne
om hans ivriga grävande. Nu återstod endast att utforska vad
de grävde för. Jag gick runt hörnet, såg att City
Suburban-bankens lokal stötte intill vår klient pantlånarens tomt och
insåg nu, att jag löst mitt problem. När du åkte hem efter
konserten, gick jag till Scotland Yard och gjorde sedan
bankens direktör ett besök med det resultat du själv sett.»
»Och hur kunde du veta, att de skulle göra inbrottet i
natt?»
»Jo, när man stängde föreningens kontor, var det ett
tecken till att man icke längre brydde sig om antingen mr Jabez
Wilson var borta eller ej, med andra ord, gången var färdig.
Men det var av vikt, att man skulle använda den snart,
innan den blev upptäckt eller guldet flyttat. Lördagsnatten
passade dem bättre än någon annan, emedan de då hade två
dagar på sig att undkomma. På grund av allt detta väntade jag,
att de skulle komma i natt.»
»Du har resonerat dig till saken på ett utmärkt sätt!»
utbrast jag med uppriktig beundran. »Det är en lång kedja,
och likväl passar varje länk in förträffligt.»
»Alltsammans har haft det goda med sig för mig, att det
räddat mig från att ha tråkigt», svarade han gäspande.
»Tyvärr känner jag ledsnaden komma över mig igen. Hela mitt
liv är en enda lång ansträngning att undgå tillvarons triviala
enformighet. De här små problemen förhjälpa mig därtill.»
»Du är en mänsklighetens välgörare», svarade jag.
Han ryckte på axlarna. »Ja, kanske är det till någon liten
nytta. L’homme c’est rien — l’oeuvre c’est tout,
som Gustave Flaubert skrev till George Sand.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
