Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - Konungen, som ville ha sin fotografi tillbaka - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Bah, man förstod nog inte att undersöka ordentligt.»
»Hur skall då du kunna göra det?»
»Jag ämnar inte undersöka.»
»Hur ämnar du göra då?»
»Förmå henne att själv visa mig, var den finns.»
»Men om hon vägrar?»
»Det blir hon aldrig i tillfälle till ... Men jag hör en vagn
komma, det är förmodligen hennes. Följ nu noga mina
föreskrifter.»
I samma ögonblick syntes lyktorna på en vagn komma runt
hörnet av avenyen; det var en elegant liten landå, som höll
utanför porten till Briony Lodge. Just som den stannade,
rusade en av busarna vid hörnet fram för att öppna vagnsdörren
i hopp om att förtjäna en slant, men knuffades undan av
en annan, som sprungit fram i samma avsikt. Ett häftigt gräl
uppstod och blev ännu häftigare, då de båda gardisterna
ställde sig på den ena busens sida och skärsliparen lika ivrigt
tog parti för den andre. Slag började utdelas, och i det
ögonblick damen steg ur vagnen, fann hon sig omgiven av en hop
ursinnigt grälande karlar, som utdelade skarpa slag med
knytnävar och käppar. Holmes rusade nu in i hopen för att
beskydda damen, men just som han kom fram till henne, skrek
han till och föll till marken med blodet strömmande från
ansiktet. När de sågo honom falla, togo gardisterna till flykten
åt ett håll, busarna åt ett annat, medan ett stort antal bättre
klädda personer, som betraktat sammandrabbningen utan att
deltaga i den, nu skyndade fram för att bistå damen och ta
hand om den skadade mannen. Irene Adler, som jag inte kan
låta bli att kalla henne, skyndade uppför trappan till porten,
men då hon stod däruppe, med den präktiga figuren skarpt
avtecknande sig mot ljusen i hallen, vände hon sig om.
»Är den stackars mannen svårt skadad?» frågade hon.
»Han är död!» ropade flera röster.
»Nej, nej, ännu är det liv i honom», skrek en annan, »men
han dör nog innan han kan komma på sjukhuset.»
»En modig och oförskräckt karl», sade en kvinna. »Man
skulle nog ha tagit damens börs och klocka, om inte han skyndat
till hjälp. Det var ett helt tjuvband, och det av värsta sorten
ändå ... Å, nu andas han igen!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
