- Project Runeberg -  Kameliadamen /
183

(1908) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

där de tilldragit sig, af fruktan att, om det dröjer länge innan ni
kommer tillbaka, jag icke skall kunna delge er dem i hela deras
dystra omständlighet.

XXVII.

»Har du läst?» frågade Armand, när jag slutat läsningen
af papperen.

»Jag förstår hvad du måste ha lidit, min vän, om allt det
jag läst är sannt.»

»Min far bekräftade det i ett bref till mig.»

Vi talade ännu en stund om det sorgliga lifsöde som nyss
nått sitt slut och jag gick hem för att hvila.

Alltjämt sorgsen, men något tröstad af att ha fått berätta
sin historia, tillfrisknade Armand snart, och vi gingo tillsammans
på ett besök hos Prudence och Julie Duprat.

Prudence hade nyss gjort konkurs. Hon sade oss att
Marguerite var anledningen därtill, att under dennas sjukdom
hade hon lånat henne mycket pengar, som hon skaffat på växlar,
men inte kunnat betala, då Marguerite dött, utan att betala
henne och utan att ha gett henne reverser, med hvilka hon kunde
bevisa sig vara fordringsägerska.

Med tillhjälp af denna fabel, som fru Duvemoy berättade
öfverallt för att ursäkta sina dåliga affärer, tillnarrade hon sig
en tusenfrancssedel af Armand; han trodde henne icke, men
låtsade tro i sin vördnad för allt, som haft något med hans
älskarinna att göra.

Sedan gingo vi till Julie Duprat som berättade de
sorgliga tilldragelser hon bevittnat och fällde uppriktiga tårar vid
minnet af sin väninna.

Slutligen gingo vi till Marguerites graf, på hvilken
aprilsolens första strålar framlockat de första bladen.

Det återstod nu för Armand en sista plikt att fylla, den att
resa till sin far. Han ville, att jag skulle följa honom dit.

Vi anlände till C..., där jag fick se herr Duval alldeles
sådan jag föreställt mig honom, efter den beskrifning hans son
gjort: reslig, värdig, välvillig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:53:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/da2kamelia/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free