Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vill ni ha någonting att dricka? Jag vill ha lite punsch.»
»Och jag skulle inte förakta en portion höns», sade
Pru-dence, »om vi skulle supera?»
»Ja, låt oss gå ut och supera», sade Gaston.
»Nej, vi supera här hemma.»
Hon ringde, Nanine kom in.
»Skicka efter en ordentlig supé!»
»Hvad skall jag taga för slag?»
»Tag hvad du vill, bara det går fort.»
Nanine gick.
»Det var ett bra påhitt»,sade Marguerite, dansande som ett
barn, »vi ska supera. Hvad det där grefliga dumhufvudet är
genomledsam!»
Ju oftare jag träffade Marguerite, dess mer betagen vardt
jag. Hon var bedårande vacker. Till och med hennes
magerhet förlänade henne behag.
Jag satt försjunken i beskådande.
Det skulle vara svårt att förklara hvad som rörde sig inom
mig. Jag var full af öfverseende med hennes lif, full af beundran
för hennes skönhet. Det bevis på oegennytta som hon gaf
genom att afvisa en ung, elegant och rik man, som var färdig att
ruinera sig för henne, ursäktade i mina ögon alla hennes föregående
felsteg. Det fanns hos denna kvinna någonting liknande
renhet. Man såg, att hon ännu blott tagit de första stegen på
lastens väg. Hennes lugna hållning, hennes smidiga växt,
rosenröda, skälfvande näsborrar och hennes stora ögon, omgifna
af en lätt blåaktig ring antydde en af dessa eldiga naturer, som
sprida omkring sig en parfym af vällust, liksom de orientaliska
parfymflaskor, hvilka, hur väl de än äro tillslutna, dock låta den
instängda doften tränga ut.
I hennes ögon blixtrade ibland en åtrå, vare sig det nu var
natur eller en följd af hennes sjukliga tillstånd, som skänkte löfte
om himlens salighet åt den hon älskade. Men de, som älskat
Marguerite voro oräkneliga, och dem hon älskat, räknades icke
ännu.
Med ett ord, man såg i henne ungmön, som slumpen gjort
till kurtisan, och kurtisanen, som en annan slump kunde gjort
till den mest älskande och renhjärtade kvinna. Det fanns
ännu hos Marguerite stolthet och begär efter oberoende, dessa
två känslor, som, när de såras, äro i stånd till detsamma som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
