Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
återvände till min plats i orkestern, och kastade en snabb blick
öfver salongen för att se i hvilken loge hon satt.
Hon satt i en parkettavantscen och alldeles ensam. Hon
var mycket förändrad, som jag förut sagt, det forna likgiltiga
småleendet återfanns ej mera på hennes läppar. Hon hade
lidit, hon led ännu.
Fast man var i april månad, var hon vinterklädd, i en
elegant sammetsklädning.
Jag betraktade henne så ihärdigt, att mina blickar ådrogo
sig hennes uppmärksamhet.
Hon granskade mig några ögonblick, tog sin kikare för att
kunna se bättre. Hon tycktes igenkänna mig, utan att
be-stämdt kunna säga hvem jag var, ty när hon lade bort kikaren,
sväfvade ett leende, denna förtjusande kvinnliga hälsning, öfver
hennes läppar, som svar på den hälsning hon tycktes vänta af
mig. Men jag besvarade den icke för att få öfvertag öfver
henne och låtsas ha glömt, när hon kom ihåg.
Hon trodde, att hon misstagit sig och vände bort hufvudet.
Ridån gick upp.
Jag har ofta sett Marguerite på teatern, men jag har aldrig
sett henne egna den minsta uppmärksamhet åt spelet.
Hvad mig själf beträffar, intresserade mig pjäsen högst
obetydligt och jag sysselsatte mig blott med henne, allt under
det jag ansträngde mig till det yttersta, för att hon ingenting
skulle märka.
Jag såg henne utbyta blickar med någon som satt i logen
midtför hennes, och då jag riktade mina ögon mot denna loge,
upptäckte jag ett fruntimmer, som jag mycket väl kände.
Det var en f. d. kurtisan, hvilken försökt komma in vid
teatern, men då hon misslyckats häri, slagit sig på handel och
öfvertagit en modeaffär i förhoppning att draga nytta af sina
förbindelser med Paris eleganta demimonddamer.
Jag såg i henne ett medel att få träffa Marguerite och
begagnade ett ögonblick, då hon såg åt mitt håll, att hälsa på henne.
Hvad jag förutsett inträffade, hon inbjöd mig till sin loge.
Prudence Duvernoy, det var den lyckliga modistens namn,
var en af dessa korpulenta fyrti års kvinnor, med hvilka man
ej behöfver gå så synnerligen diplomatiskt tillväga för att
förmå dem att säga hvad man vill veta, i synnerhet när det, som
man vill veta, är så enkelt, som det jag tänkte fråga om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
