Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gens ofvan visade overklighet* Del bar filtades visai sig, alt
om det andligas varaktighet och verklighet gäller, hvad ofvan
biifvit visadt om verklighet och varaktighet i allmänhet, att
neraligen den ena icke kan tänkas utan den andra. Hos den
©ändlige anden måste dessa bestämningar finnas säsom
oändliga, och han måste således vara evig och fullkomlig. Det
andliga har vidare visat sig till sitt väsende vara förnimmande
eller förnuft, och dess enhet är således sjelfmedvetande och
dess bestämningar medvetna. Hos den oändlige anden måste
varaktighet och verklighet, enhet ech mångfald,
sjelfmedvetande och medvetenhet i följd af sin oändlighet fullkomligt
genomtränga hvar och en sin motsvarande bestämning, så att
den ena är fullt närvarande i den andra och icke kan tänkas
såsom ett motsatt mot den andra. Förhållandet af motsats
innebär nemligen att, ehuru de motsatta icke kunna
fullständigt tänkas eller vara utan bvarandra, så utesluter dock den
ena den andra till någon del eller i något hänseende, [-såvida-] {+så-
vida+} den ena till en viss del eller grad icke är, hvad den
andra är. Det är klart, att de motsatta i och genom detta
förhållande äro hvar för sig behäftade med en brist på
verklighet, och att ingendera kan tillegna sig den verklighet som
uteslutande tillkommer den andra utan att undergå en
förändring. Förhållandet af motsats visar sig vidare vara ett
ändligt förhållande äfven derigenom, att det uttrycker en grad
af öfverensstämmelse mellan de begge motsatta. Denna grad
kan lika litet som hvarje annan finnas i och genom sig sjelf,
utan måste förutsätta de. båda, som stå i förhållande och ett
mått, hvarefter graden mätes, eller hvarigenom det
bestämmes, huruvida ett visst förhållandes grad är en högre eller
lägre grad af fullkomlighet eller ofullkomlighet. Förhållandet
af motsats måste i följd häraf icke ega någon betydelse för
det oändliga väsendet eller för den evige och fullkomlige
anden, utan blott för den ändlige anden, som just genom att i
sig hafva ett sådant förhållande eller genom att vara enhet
af motsatta bestämningar är ändlig. Den ändlige andens
motsats är sinnligheten, om anden tänkes såsom förnuft eller sjelf—
Bftedveten enhet i mångfald af medvetna bestämningar eller
kroppsligheten, om andea tänkes såsom inre i motsats mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
