Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. ÖFVERCEREMONIMÄSTAREN LEONHARD VON HAUSSWOLFFS BREF 1809—1810 TILL EXELLENSEN GREFVE NILS POSSE Å HELLEKIS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
igenom jag äfven utan alteration emottog nouveller, men var
dock ej utan känsla, då saken hände. Hon har sedan sagt
mig, att hon fått samma förmaning af en vän och ej kände
det minsta af saken. Som jag antecknar i min almanacka,
hvar jag är buden till middag eller- afton för att sedan ej
mankera visiter, så vet jag, att det var den 8 Februari,
efter jag säkert vet, hvar jag souperade den afton, och där
hade jag säkert visat alteration, fast den ej blifvit skadelig
för min hälsa.
Efter jag sladdrar htet om min person, så är en
annan liten sak passerad, som jag vill roga Eders
Excellens med. Förledet år, då armén här rördes, var jag några
dagar inne för en liten opasslighet. När jag kom ut på
kansliet, nämner man, att ryttmästaren Georg Adlersparre
gått in i tjenst och fått en maj or sfullmakt. Jag har då
yttrat: »Det blifver en dyr fullmakt.» Någon säger då, att han
kostar litet öfver 40 rdlr, hvarpå jag helt allvarsamt sagt:
»Dem mäktar han väl med; men den, som gifvit den, och
den, som rekommenderat därtill, torde få dryg känning
där-af.» Jag har alldeles glömt detta, till dess för några dagar sedan
en af de närvarande påmint sig det och yttrade för mig sin
förundran öfver min besynnerliga aning eller, snarare sagdt,
var nyfiken veta, hvad orsak jag hade till den. Jag utbad
mig slippa uppgifva dem och försäkrade endast, att nu
inträffade händelser aldrig kunde falla mig i sinnet, men väl
pretentioner i befordringsväg och ändringar i militär
exercis etc.; ty jag erinrade mig, att han 1791 fick 200 rdlr
belöning för ett projekteradt kavallerireglemente, och när han
retirerade sig utur tjensten under förmyndareregeringen,
skedde det med något humör öfver något Hertigen gjorde,
som ej behagade honom; att jag kände, det han var bland
de missnöjde i Norrköping, fast jag ej rätt kunde erinra
mig, hvad där på Riddarehuset passerat, efter jag ej där
hade säte.
Majoren vid Tavastehus jägarebataljon och riddaren af
S. O. Thomas Henric Adlercreutz, broder till generalen, var
sänd med ett bref ifrån excellensen Stedingk till fransyska
ambassadören Caulaincourt, som han ej fick resa längre med
än till sista station vid S:t Petersburg, där antingen ambassa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
