Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Riddaren utan land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
LEGENDER OCH BERÄTTEI.SER
ljuger sin egen känsla, som är sviktande svag,
osäker, feghjärtad. Och han trodde den beständig
som himlahvalfvet och kämpande med ärkeänglars
svärd — han, den dåren 1
Pågen (ångestfullt): Det är icke så — nej, nej,
det är icke så!
Riddaren (hårdt): Det är så. Jo, säger jag dig!
Skulle jag icke veta det! Å, jag har lefvat länge,
och lifvet lär en sådant! Ty det är då, som lifvet
triumferar. Hvad vill lifvet med sådant, med
beständighet, med renhet, med ärkeänglars mod —
lifvet, det obeständiga, det orena, det lågsinnade?
Kärlek ... Det är lif eller död ... Det är alltid ett val
för den, som älskar. Men ingen väljer på mer än
ett sätt. Ingen, säger jag dig! Och lifvet
triumferar 1
Pågen: Då — då vill jag dö!
Ridd ären (tiger; omsider, med ett stillarc, mer mildt
sorgmodigt tonfall): Du vill... Ni ha så stora ord, ni
unga — alltid. Så sade du också nyss — minns
du det? Dö... Å, man gör det icke så lätt! Man
lefver. Och så straffar man sig själf.
Ling tystnad. Månen glider sakta bakom ett af borgens
torn. Dess skugga böljar långsamt att krypa uppför trappan.
Riddaren (som långsamt uppvaknande; ser sig omkring,
nästan som en förundrad): Du är ännu här, Olivier? Sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
