Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Shah Jahans silfverbro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 G
LEGENDER OCH BERÄTTELSER
Aurungzeb, segraren, kände föga af miskund.
Tre sina bröder, som han misstrodde, lät han
tortera och aflifva. Shah Jahan, fadern, slöt han i kedjor
och stängde honom inne i ett af borgens torn.
Vännerna och vizirerna öfvergåfvo honom och
underkastade sig. Han var en ensam fänge för lifvet.
Blott Jehanara, hans och Ardjaman Banus dotter,
stannade hos honom och lindrade hans öde.
Med hufvudet i händerna, öfver hvilka håret och
skägget, nu hvitt och långt som en lejonman, föll i
oordnade massor, satt han vid muren och stirrade i
marken — dag från dag, år från år. De små svarta
mössen vågade sig fram och åto af brödbitarna
bredvid hans vattenkruka, och de gröna ödlorna ilade
öfver muren, ut och in genom den smala
fönstergluggen under taket. Men han störde dem ej, han
såg dem ej, han satt blott och borrade sina blickar
i golfvets kalkflisor, nötta af olyckligas steg, blanka
som ormskinn.
Till ingen talade han om hvad han rufvade öfver,
ej ens till Jehanara, den tålmodiga. Men hon förstod
honom.
Det var ej sin frihet och kronan han sörjde.
Det var sitt aldrig afslutade verk — det ofullbordade
grafhuset och silfverbron öfver Yumna. Öfver att
det aldrig skulle förunnas honom att, renad i skön-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
