Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Shah Jahans silfverbro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 G LEGENDER OCH BERÄTTELSER
dig. Jag har älskat dig. Du är som en
agoka-blomma.
Hans hy hade samma sjuka pärlglans, och
ögonhåren släpade lika långa, lika alltför tunga, öfver
kinderna. Lika stor och skrämmande outgrundlig
var hans blick — bara än mer dunkel, än mer
sällsam och främmande. Den var lik ens som sett allt
och sett allt för mycket, ens som vant sig att se
tvärt igenom allt och sedan tröttnat på allt, lik
fakirernas i Benares, hvilka i år stirrat rätt in i solen
och hvilkas ögonhinnor på en gång tyckas förbrändt
blinda och med en oändligt fjärrskådande kraft i de
hvassa pupillerna. Lika het och torr och röd som
rosenblad var hans mun — en mun som kysst och
sugit, men hastigt stelnat i besviken bitterhet.
Få och sällsamma voro de ord, med hvilka han
välkomnade henne. Men då hon lade sin hand i
hans, kände hon, att den var brännande varm och
skälfvande, och hon såg, hur det spetsiga mörka
skägget darrade för omärkliga ryckningar kring de
slutna läpparna.
Han stod i solen utanför palatsets port, och
solen flammade och flöt i strömmar kring hans
hafs-gröna dräkt, kring de hvita hägervingarna på hans
turban och påfagelsviftornas mur bakom honom.
Den gnistrade och bröts i reflex på reflex i
mantelbandets buckliga juvelspänne, i stenarna på det tunga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
