- Project Runeberg -  Skrifter af Baltzar Cronstrand /
95

(1877) [MARC] Author: Baltzar Cronstrand With: Per Adam Siljeström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Åt sedan flnkt råa rofvor och ost med bröd, tillsammans
med sekundkaptenen och den från norden, sittande bland
nötterna. Kärnorna af dessa senare voro goda.

Man ändrade sitt beslut att söka Syracusa. Det hade
lugnat fram på natten, och man fortsatte att lofva kring
Cap Passaro till omkring kl. 9 på förmiddagen. Då före-
togs äntligen arbetet att gå öfver till Malta. Det blåste
ännu ganska hårdt, men god vind. Komne midsunds,
ökades vindens häftighet och en storm började, som sedan
blef utan hejd. Byar nästan från alla väderstreck
brottades på hafvet, som stundom från hög och obändig sjö,
vid denna vindstrid, gick ned till jemn horisont, och
skalf som i krampbrytning, att åter gå in i segervindens
väldiga spann. Ej allenast regn och hagelskurar
bortskymde himlen, men vågen sjelf splittrades till droppar
och hvirflade till skeppshöjd på hafvets yta. En mindre
seglare, än vår, sträfvade på något afständ från oss i samma
spel med elementernas raseri. Den var oss en spegel för
taflan vi sjelfve gjorde. Nu undangången vår syn bland
svalgen, kastades han åter upp på vågens rygg, såsom lekte
afgrunden boll med sitt rof. Nu åter visade han sig med
itufläckt fock (han förde tvenne latinska segel), såsom hade
döden haft honom fast i kragen, men genom dess bristande
förlorat tag.

Hos oss var ett förfärligt tillstånd. Helgon uppropades,
såsom till mönstring, mellan ropen ”maina”, ”hissa” och den
af kaptenen väl tusen gånger utskrikna ordern att kapa
masterna samt den raske styrmannens böner och
föreställningar deremot. Kaptenen var rädd som en jämmer, och
småtrampade och skrek om Maria santissima, S:t Paulus
m. fl. Styrmannen ropade: non avete pavora! — ett rop som
ock kaptenen upprepade, men ofta glömde, allt efter som han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:50:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cronstrand/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free