Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Efterdyningar. Hemfrid, besök och studier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 KFTKRDYNINGAR. HKMFHII), BESÖK OCH STUDIKR
direktör vid Kungliga Teatern, och där var han,
tack vare den humana ton och den hjärtlighet, han
visat scenens folk, icke glömd. På festdagens morgon
uppvaktades han af operans sångpersonal och orkester
med en >aubade» af vackraste slag och hälsades med
tal af gamle Nils Almlöf. Därefter voro alla scenens
stora och små representanter till supé samlade i
den forne chefens våning, där sång, musik och dans
lifvade festen, ända till dess den mäktiga supén
serverades klockan tolf på natten. För C. R. utgjordes
hufvudsaken af aftonens nöje i glädjen att få se alla
dessa den sceniska konstens män och kvinnor, liksom
många af litteraturens och kritikens berömdheter
i förtroligt lag kring den glade värden, som äfven
sjöng några af sina visor. Almlöf och Dahlqvist gingo
som ett par höfdingerivaler bland småfolket; men Olle
Strandberg och Rudolf Wallin tyckte sig bland sångarna
vara lika mycket höfdingar med Uddman till hofnarr,
att icke tala om f. d. kapellmästarna Berwald och
Randel och d’Aubert i orkestern. Den vackraste bland
damerna var otvifvelaktigt sångerskan fröken Julia
Berwald, som snart nog efter detta blef friherrinna
Åkerhjelm.
Innan han lämnade Stockholm 1851, uppsökte han
sin förre informator Gustaf Rathsman, som då var
pastorsadjunkt i Adolf Fredriks församling. Han bodde
långt uppe på norr vid Surbrunnsgatan i en då för
tiden nästan obebodd trakt R. var glad återse sin
discipel och höra dennes loftal öfver sitt herrskap
och deras glädje åt hans sång och musikaliska
försök. Rathsman, som var allvarlig och hängifven
åt sitt kall, besökte lärjungen vid Blasieholmstorg,
hörde med intresse på hans visor, främst »Elegien»,
och föll i förvåning öfver fugan, som redan var färdig
Han begärde få låna den jämte några sånger för att
visa dem åt sin vän, den berömde kontrapunktisten
Gustaf Mankell, orgelnist i Jakob. Han kom åter med
den, när han skulle säga farväl, ty han skulle snart
afflytta till Västerås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
